Lövens sista dans


I stugan i helgen började jag läsa Mig äger ingen, och den är verkligen jättebra. Det är världens finaste kärleksförklaring till en pappa, samtidigt som den är riktigt vemodig.

Lite såhär såg det ut i min favoritbjörk utanför storstugan, fågelholken är tom sedan länge.

I skogen var blåbärsriset alldeles daggigt efter frosten på mornarna och blåbären och lingonen var fullkomligt gigantiska och goda.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget hä:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din epost: (publiceras ej)

Ifall du har en blogg:

Plats för fina skriverier:

Trackback
RSS 2.0