I morgon åker jag iväg mot Finland med halva klassen i en minibuss. Jag är inte tillbaka förrän onsdag kväll och just nu så dör jag av nervositet. Jag ska bo hos en tjej jag aldrig har träffat, och dessutom prata engelska. Men det kommer nog bli jätteroligt ändå. Tyvärr så blir ju bloggen lidande, så ni lär nog inte höra från mig förrän på onsdag, eller torsdag. Kram på er.

Jag klippte lugg idag och blev faktiskt rätt så nöjd hihi.

 

Idag har allt bara känts fel, så otroligt fel. Det började med att jag försov mig i morse, och sedan gick ungefär exakt allt i den riktningen. Lägg till ett blödande skavsår, några stridsflygplan från militärövningen som får öronen att gå sönder, att bli utelåst två gånger och ett busskort som inte fungerar så har ni min tisdag. Så nu vill jag bara försvinna in i Magnus Ekelunds värld av ljud ett tag, och dricka té från finaste muminkopparna i förhoppning om att bli lite varm på insidan.

I helgen har jag varit på den sista konfaträffen i Kalix, och igår konfirmerades vi i Domkyrkan. Jag kommer sakna det så otroligt mycket, alla jag har lärt känna, ledarna, diskussionerna om allt mellan himmel och helvete ( bokstavligt talat), alla skratt, en del tårar och den där känslan av att verkligen höra ihop. Resan vi gjorde till Italien i våras, är nog den resa jag kommer bära med mig mest, för resten av livet, för att det utvecklade mig så himla himla mycket, och jag har verkligen lärt mig massor, både om mig själv och om annat under konfatiden.

 

Idag är jag jätteförkyld och har spenderat större delen av dagen i sängen, med litervis av té i mina otroligt fina muminkoppar jag fick igår, boken Himlen börjar här och ett par Gossip Girl avsnitt. Dessutom har jag läst ett par akter i Othello av Shakespeare som vi läser i skolan.( Det märks inte alls att jag går kulturlinjen, nejdå) Kram på er och hoppas att ni mår bättre än vad jag gör.

Nu åker jag iväg till Kalix över helgen på den allra sista konfaträffen, så på söndag, cirka tre år efter alla andra, är jag officiellt konfirmerad.

Annars har min dag innehållt amerikanska soldater, Shakespeare läsande, fika med fina klasskompisar och Håkan Hellström lyssnande. Ha en fin helg ni också ♥ 

Åh, nu känns det som att hösten äntligen är på väg, det blir kallare och kallare, och på morgonen känns luften sådär krispig som den bara gör på hösten. Jag älskar hösten, även om det innebär blåsiga promenader över bron, regn flera dagar i rad och frusna tår. I höst tänker jag gå omkring i stickade tröjor och docs med min kånken på ryggen, dricka te och fika med fina vänner i timmar medan regnet öser ned utanför, gå omkring bland trädens gula löv och bara beundra färgerna, läsa högar av böcker, skriva en rad då och då och bara må bra i allmänhet. Kram på er.

 

 

 

 

Idag går jag runt i min nya otroligt mysiga tröja från Monki, dricker varm choklad, går över bron i ösregn utan paraply, springer upp och ned för skolans trappor och funderar på att klippa lugg.

Såhär såg jag ut idag, min första dag i tvåan. Plus strumbyxor och docs då också. Ni får ursäkta den ytterst dåliga bildkvaliten också, vet inte riktigt vad som hände.

Första dagen var faktiskt bra, så himla roligt att träffa saknade klasskompisar. Jag tror att tvåan kommer att bli bra ändå, eller jag har bestämt mig för att göra det här året bra. Ikväll har jag gjort bort höstens första träningspass, mest troligt så kommer jag inte komma upp ur sängen i morgon.

Idag äter jag frukost i sängen, tittar på Gossip Girl, läser DN och lyssnar på bästa Markus i ett försök till att återuppleva gårdagsnatten. Och i morgon börjar skolan men ärligt talat så känns det inte så hemskt ändå, har salnat alla rutiner lite grann, och rutinerna kommer mest troligt också leda till lite bättre och intressantare uppdatering här.

Igår kväll såg jag fina fina Markus Krunegård med Elina, Madde, Frida och Emma på Musikens makt. Jag har lyssnat på honom rätt så länge och missade honom när han var på Minus 30 för ett tag sedan, så därför kändes det extra underbart att få se honom. Det var så otroligt bra, hela allt liksom, hans slängiga lugg, hans tornedalsprat, hans ryckiga rörelser, allt, och jag kunde inte sluta le för att jag var så glad. Han är nästan lika fin och bra som Håkan, men bara nästan.Tidigare under kvällen såg vi också Mattias Alkbergs Begravning och Little Marbles, som var rätt så magnifika dem med, men Markus slog allt och alla.

 

Den 13 juni steg jag och min familj på flygplanet som skulle ta oss till Usa och först San Francisco, en av mina absolut favoritstäder. Det är backar var man än går, man hör spårvagnarnas klockor över hela staden och i Chinatown tror man att man är någonstans i Kina. Det är just det som är det bästa med staden, att olika kvarter kan skilja sig så mycket från varandra och ändå passa så himla bra i samma stad. Tar man ett steg utanför Chinatown så hamnar man i Italien och om man längtar efter något annorlunda är det bara att bege sig till Height Ashbury, hippiekvarteren där gatorna kantas av små udda bokhandlar där killen i kassan har leopard tights och en rosa stickad tröja på sig, mysiga fik och massor av vintage och secondhand affärer.

På gatan där vi bodde åkte det förbi killar på longboards mest hela tiden och där fanns det bästa cafeét med jordglobar och udda koppar, och vid busshållsplatsen stod den hemlösa mannen som alltid var lika glad när man gick förbi och som alltid hälsade.

Varje hus ser ut som ett eget lite slott med tinnar och torn i olika färger, turkosa, puderrosa, vita, gröna, ja alla färger man kan föreställa sig.

Det allra allra bästa och mest fascinerande med staden är ändå att den är så accepterande. Alla får vara den man vill vara och ingen bryr sig om två killar eller två tjejer kysser varandra mitt på gatan.

Det slog mig för någon dag sedan att jag inte har visat någonting från min USA resa i juni, absolut ingenting. Så därför håller jag på att förbereda några smått gigantiska bildbomber därifrån, så snart snart får ni se hur det såg ut!

Mina nya följeslagare som följer med mig i nästan alla steg jag tar. Jag tycker om dem så himla himla mycket.

Idag äter jag godaste frukosten i stugan, löser gamla korsord, åker hem i bilen, lyssnar på bästa Markus Krunegård, spikar upp en fin ram på min vägg och längtar massor till Musikens Makt nästa lördag.

Idag sov jag allt för länge utan dåligt samvete och eftersom att jag var ensam hemma så lagade jag amerikanska pannkakor till frukost och åt med sirap och blåbär, jag dog godhetsdöden.

På eftermiddagen följde jag med mamma till staden en stund och kom hem med världens finaste låga docs, har spanat på dem så himla himla länge. De kommer bli mina ständiga följeslagare nu i höst, till kjol, klänning, jeans, allt. Jag gick på invignings promenad till Madde nästan på direkten och det slutade med skavsår på hälarna, såklart. Hos Madde träffade jag saknade Maria och Elin från klassen. Ganska mysig tisdag om jag får säga det själv, i morgon beger jag mig till stugan igen, mest för att plocka blåbär och läsa gamla tidningar.

 

 

 

Igår sov jag över hos Emma med fyra fina fina vänner, tycker om dem så otroligt mycket. Vi lagade middag, tittade på OS, pratade, dog av skratt, tittade på The woman in black, eller ja jag tittade nästan inte alls på den, satt mest gömd bakom en kudde, jag klarar inte av skräckfilmer, fniss. Sedan somnade vi till Trassel. Idag sympati gick jag på stan med Elina en stund och sedan gick jag ned till mormor och plockade smultron och låg i solen en stund.

I torsdags åkte vi in till Söder för att strosa omkring bland alla fina hus och gå i affärer.

 Vid Skinnarviks parken hade någon tappat sin katt, jag hoppas de hittar den tillslut.

 

Sedan klättrade jag upp på toppen av Skinnarviks berget, dog lite smått över utsikten.

Vill bo där.

Hittade snyggaste bilen längs bastugatan, är avundsjuk på den som får övningsköra den.

Ungefär här dog min kamera på grund av batteribrist.

 I Fredags övertalade jag pappa att följa med mig till Moderna Museét för att titta på Yoko Onos utställning Grapefruit och för att titta på resten av utsällningarna så klart.

 De här små önskebuskarna ( och ett träd) hörde till Yoko Onos verk.

Tv apparaterna gjorde inte det, de var så himla skumma på ett skrämmande vis.

 

Det fanns ett pågående konstverk, som man fick hjälpa till att färdigställa, med olika färger.  Färgen den dagen var röd.

Efter att ha bläddrat i ungefär tusen konstböcker, gått förbi Marie- Louise och Gösta Ekman och nästan krockat med en konststudent som drog runt på en sjukhussäng så promenerade vi över tillbaka från Skeppsholmen.

Vi åt lunch i Kungsträdgården.

Tillbaka hos farmor och farfar så träffade jag på denna krabat, så himla fin.

Och just den dagen gick jag omkring såhär, i tröja från Beyond Retro och favoritshortsen från Monki.

 

 

 

Mitt fågelarmband som jag fick av mamma helt spontant.

Fina knyt tröjan från Beyond Retro, vill ha på mig den nästan jämt.

Den bästa boken jag har läst på länge, den är totalt knäpp, sorglig och fenomenalt fin.

 

 

Lite såhär såg jag ut idag när vi åkte iväg till Steninge Slott för att fika och gå omkring i parken. Tröjan är köpt på Urban Outfitters och shortsen är från bästa Monki.

Såhär såg bullarna ut vid slottet, dog lite över hur goda de var.

Jag gick runt i parkens labyrinter och kände mig ungefär som Alice i Underlandet, tyvärr så hoppade ingen kanin i kläder fram.

Fina gamla hus fanns det också, med perfekta verandor.

Själva slottet var stort och gult och fint. Tänk alla rum med högt i tak, blommiga tapeter och stora fönster mot sjön.

Fint.

Senare på eftermiddagen när vi kom hem igen så pallade jag mitt första äpple hihi, är ytterst stolt över mig själv.

 

Min nya favoritklänning från Topshop, gillar den kopiöst mycket. Den är perfekt både nu på sommaren till bara ben, och till hösten med strumpbyxor och tjocktröja över.