Lite såhär såg jag ut igår. I min favorittröja från HM och den vanliga kjolen från monki. Igår höll jag mitt nationella prov- tal på svenskan, och det gick så himla bra, blev glad. Den lektionen var den enda jag hade på hela dagen, så sedan gick jag till mormor och fikade med henne i någon timma. Älskar de stunderna, finns ingen jag kan prata om så mycket med som mormor, hon förstår allt.

Dagsljuset hinner försvinna innan jag hinner ta någon vettig och bra bild till ett välskrivet inlägg, så jag snodde en lista från Amanda så länge istället.

 

Dagens låt: Så många år- År & Dar. Lyssnade på den under bussfärden till stan klockan 06.00 imorse, sedan fortsatte jag lyssna på den på repeat när jag kom hem. Gillar År & Dar så himlahimla mycket.

 

 

Stockholm och bästa Frida som är utbytesstudent i kina ända tills juni!

 

Dagens tråkigaste: Den eviga blåsten i den här staden. Vinden går rakt igenom en, och i varenda gathörn får man hålla fast i halsduken, samtidigt som man undviker de isigaste fläckarna på marken.

 

Dagens mat: Blåbärsyoughurt med müsli, en ostmacka och ett glas juice till frukost, världens godaste dumplings till lunch och pasta med mormors hemmagjorda köttbullar till middag.

 

Dagens mående: Är mest trött och stressad över skolan och längtar till helgen.

 

Dagens smycke: Mitt halsband med kvinnosymbolen och ett armband jag fick av farmor och farfar för massor med år sedan.

 

Dagens önskan: En vinylspelare!

 

 

I lördags så ordnades det feminstisk fest/ hate club på punkhuset, så jag begav mig dit med Elin. Det kan ha varit den bästa lördagskvällen i mitt liv. Alla människor var så snälla och fina, o vi drack tjugokronors- öl med sugrör, lyssnade bland annat på Stegrande Ponnyn (bilden) som spelade och dansade till Spice Girls och massa annan bra femipepp musik. Det var som världens bästa hemmafest i finaste lokalen. 

När jag gick i högstadiet drömde jag om att hänga på punkhuset som alla estetare gjorde, för att jag tänkte att det verkade vara den ultimata platsen, och det var det.

Sedan bestämde jag, elin och två andra vänner oss för att bege oss in till stan och gå ut o dansa. Så vi promenerade längs järnvägen, övertalade en taxichaufför om att han hade tid att köra oss mellan två andra körningar, och övertalade vakten vid o'learys att släppa in oss fastän åldersgränsen var 23 Vid halv sex på söndagsmorgonen ramlade jag ner av trötthet i min säng. Bästa kvällen.

 

Och lyssna på Stegrande Ponnyn här!

 

 

Jag är hemma idag, för att min lever spökar och att äta något annat än té och rostade mackor är en omöjlighet.

Så istället läser jag böcker, gör bort ett par skolgrejer och lyssnar på världens bästa spellista. Den innehåller allt som behövs för att bli pepp, i alla stunder.

 

Om jag mår bättre ikväll så jag ut och äta med min familj, och imorgon kväll ska jag på feministisk hate club, det kommer bli bäst.

Jag har svårt att öppna mig för nya personer. Jag känner mig aldrig så osäker som när jag träffar nya människor. För att jag är så rädd för hur de ska uppfatta mig, så jag börjar tänka på allt jag gör, hur jag säger saker, vad jag säger. Till slut slutar det oftast med att jag inte säger någonting alls, för att jag är så rädd för vad de ska tänka om mig. 

Men i vissa lägen är jag precis tvärtom, då ger jag mitt hjärta rakt ut, utan att tänka på konsekvenserna. Jag berättar saker ur mitt allra innersta, tänker att "nej men honom kan jag lita på, han skulle aldrig skada mig", och alla sådana gånger har det slutat i katastrof.

Tårar och trasigt hjärta.

Och varje gång har jag tänkt att "Nej jag måste sluta med det här, måste sluta tänka det bästa om alla".

Men det är ju omöjligt.

Jag vill tro det bästa om alla, trots att det ofta slutar på samma sätt.

Kanske beror det på min självkänsla, att så fort någon ger mig uppmärksamhet så faller jag direkt för att det får mig att känna att jag duger.

Men jag har bestämt mig, det får inte bli så igen, för det är inte värt det. Då är jag hellre ensam. Jag vill bara göra saker och vara med personer som får mig att må bra. Det är mitt mål nu.

 

Nu när jag tänker ta tag i det här, bloggandet, på riktigt igen, så tänkte jag att jag lika gärna kunde presentera mig själv litegrann. Jag har haft bloggen sedan i mars 2012, och även om det bara är drygt ett och ett halvt år, så har jag nog ändrats en del.

 

Jag heter Hanna Larsson, bor i Luleå, fyllde arton för lite drygt två veckor sedan och läser sista året på humanistiska programmet med kultur-inriktning här i stan. Egentligen är jag född i Helsingborg och bodde där flera år när jag var liten, men det märks inte. Skånskan är ersatt av norrländska. Fast enligt vissa pratar jag stockholmska, men det stämmer inte, och hör kanske inte hit. 

 

Jag är bra på att prata lite för högt i fel situationer, att bry mig alldeles för mycket om vad folk tänker om mig,baka citronpaj och på att förälska mig i fel personer. Jag älskar böcker, feminism, vackra filmer, allehanda musik( men mest av alla Håkan Hellström), basset-hundar, att diskutera viktiga saker i timmar,att fynda secondhandkläder, gamla foton,mina vänner och familj och massor av annat.

 

Det jag vill allra mest just nu är att klara mitt matteprov, och att flytta ifrån den här staden så snart jag tagit studenten. Jag vill läsa litteratur eller genus i Uppsala nästa höst, och längtar massor tills det är dags att söka in, i april eller så. 

 

Min blogg handlar egentligen om ingenting alls, jag tycker bara om att göra av med lite kreativitet och skriverier, och sedan tänker jag att det kan vara bra att dokumentera sitt liv litegrann, för att komma ihåg att man hade ett en gång. 

 

 

 

Solen har inte hunnit stiga upp när jag står och trampar på stället i väntan på bussen, den visar sig endast en kort stund mitt på dagen, och då känns allt okej igen. Men någon gång vid två-tiden, då det börjar skymma, sliter den eviga tröttheten tag i mig igen. Häller i mig kaffe för att inte somna så fort jag kommer hem på eftermiddagarna, kämpar för att hålla ögonen öppna när lärarna pratar om saker som egentligen är intressanta och tänker att "snart är det jullov, och sen är det bara två månader kvar av det här mörkret." 

 

 

 

 

När vi var i stockholm så hittade jag bland annat min stora kärlek på beyond retro, älskar den bomberjackan, och längtar tills jag kan gå runt i den mest hela tiden till våren. På monki hittade jag en fin glittrig magtröja också, och jeansen är också från Beyond Retro, och fruktansvärt sköna.

 

 Torsdagen förra veckan, tre dagar efter min artonårsdag, ( jag fick en ny kamera!!) så åkte jag till stockholm över helgen med tre av mina bästa personer. Dels för att fira att alla fyra äntligen är arton, och dels för att komma ifrån vår stad för några dagar.

 

 

 

 

Älskar stockholm så oerhört mycket. Alla vackra hus, alla kullerstensgator som inte finns hemma, parkerna. Vill bo där, helst snart.

 

 

Dagarna spenderade vi med att gå i affärer och fika på fina ställen, på fredagskvällen dansade vi till indie och på lördagskvällen hängde vi lite på söder. På söndagen gick jag på lägenhetsvisning med min fina faster, och blev kär i världens mysigaste innergård. Helt klart den bästa helgen på hur länge som helst.