Han får mig att andas i normal takt igen.

 

 

Förlåt för att jag nästan aldrig skriver, men jag skyller på att jag är så himla dålig på att skapa rutiner som fungerar i längden, och då brukar bloggandet ofta bli lidande. Dessutom misstänker jag att min kära kamera behöver pensioneras snart, för att hur jag än gör så blir bilderna alldeles oskarpa och konstiga.

 

Men i alla fall, de alldeles fantastiska åttiotalsjeansen ovan hittade jag en dag när jag och Elin tog bussen ut till Myrorna, och de bara hängde där och liksom väntade på mig. Att de sedan satt perferkt gjorde det totalt omöjligt att lämna kvar dem. 

Annars så jobbar jag på caféet där jag har fått sommarjobb ett par dagar i veckan, är med fina vänner, pussas med min Daniel, dansar till nittiotalsmusik och packar, för på fredag åker jag till Korsika i en vecka!