Vad vill du, men kom då, jag är ju här och väntar på dig.
I lördags såg jag Markus Krunegård på Kulturens hus! Och herregud vad jag längtat efter den spelningen. I hela två år faktiskt. För senast jag såg honom ( innan i lördags alltså) var sommaren tvåtusentolv på Musikens Makt.
Jag gick på spelningen med Madde och allt var så jädrans fint. Hans långa hårsvall blev genomblött av svett på vad som kändes som tio sekunder Det var svettigt, en massa dans och toner som absolut inte går att sjunga med i, men en gjorde det ändå. Någonstans i slutet av spelningen höll Markus ett tal om SD och om hur farliga dem är och jag lyckades ta i hans hand och tänkte att mitt sextonåriga jag hade nog gråtit av lycka ( haha okej vem försöker jag ens lura, jag blev helt tårögd när han gick upp på scenen, okej).
Några timmar senare, i folkvimlet vid bardisken på Olearys såg jag plötsligt Markus och Madde drog bestämt med mig mot honom för att hälsa, prata och kramas. Men jag blev helt stel och introvert och vågade mest bara haspla ur mig att jag längtat efter spelningen i två himla år och att den var svinbra, sen gjorde jag en verkligen jättekonstig vinkning och nästan sprang därifrån för att det var så stelt. En stund senare fick jag en armbåge i pannan och så promenerade jag och Madde hemåt över bron i oktobermörkret.
Nu på lördag ska jag kanske se Silvana Imam!! Älskar henne. Ska bara hitta någon annan som ska dit så att jag inte behöver gå ensam.
Senaste tiden
Den senaste tiden så har jag läst ut två böcker, Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami och Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Jag tyckte både två var läsvärda men tyckte tyvärr att Murakamis bok var rätt platt på något vis. Jag har läst Norwegian Wood av honom tidigare och tyckte att den var helt underbart fin, så jag blev aningen besviken nu. Men Efter mörkrets inbrott var ändå absolut läsvärd. Boken handlar om Mari och utspelar sig under en enda natt i en japansk stad där hon möter en rad olika personer med olika historier och öden, samt om relationen till hennes syster som bara sover och sover utan att vilja vakna.
Kalmars jägarinnor blev jag däremot helt uppslukad av! Den utspelar sig i Kalmar ( oväntat) under 90-talet och kretsar kring ett kompisgäng som kallar sig för Kalmars jägarinnor. Deras motto är " Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga". De bryter mot normer, super sig fulla utan att bry sig, hämnas på sviniga killar och överger aldrig varandra. Bokens språk är verkligen hur fint som helst och hela handlingen är väldigt feministisk och full med systerskaps-pepp! Så läs den!
Annat jag gjort senaste tiden:
- Jobbat alldeles för lite
- Umgåtts med vänner
-Sett Hurula på kulturens hus och gått på teaterbar med ett gäng asbra personer. Spelningen var sinnessjukt bra men jag var så fruktansvärt arg på alla stökiga snubbar i publiken. Fick så många armbågar i mig och dagen efter var min ena fot helt svullen för att någon trampat på den. Men förutom det så var den kvällen kanske min bästa på väldigt länge!
- Tagit bussen till grannstaden för att umgås med en ny bekantskap och titta på tecknad julfilm medan regnet öser ner utanför
- Köpt skivor, konsertbiljetter, öl och annat trevligt när jag egentligen behöver spara pengar.
- Promenerat i höstvädret med halsduken uppdragen till näsan.
- Gått på utflykt till Svartöberget där man har asfin utsikt över Luleå
Den andra svängen till London
Den elfte september åkte jag med Elin och Ida till London! Vi reste nästan hela torsdagen tills vi äntligen var framme på vårt vandrarhem strax innan middagstid, så under torsdagen såg vi cirka ingenting utan åt bara middag och stapplade sedan i säng.
På fredagen vaknade vi hyfsat tidigt, åt frukost och begav oss till Oxford street och Carnaby street! Okej, om jag ska vara ärlig gillar jag inte Oxford street överhuvudtaget, allt är så stort och det är så mycket folk överallt, saker jag mest blir väldigt trött och aningen snurrig av. Carnaby street tycker jag däremot är döfin! Men i alla fall så gick vi i alla möjliga affärer och tittade på kläder osv i flera timmar tills benen kändes som att de skulle falla av och blodsockret var i botten. ( På mig märks det så himla tydligt, blir jättegnällig och tvär och hemsk att vara med)
Då tog vi sikte på närmaste park ( älskar storstäder med parker överallt), svängde förbi en mataffär på vägen för att proviantera lite, och slog oss sedan ner i gräset i St James park med kakor och lemonad.
När vi tillslut kände oss lite piggare så promenerade vi ner till Buckingham Palace och satt framför det en stund. Sedan tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet, vilade, gjorde oss i ordning, åt dumplings i china town, försökte oss på en utgång men det gick inget vidare, så vi somnade innan tolv och planerade ett bättre försök till lördagen.
På lördagen åkte vi till Notting Hill för att gå på Portobello Market. Vi var knappast de enda turisterna med den tanken, för det var helt sinnessjukt mycket folk.
Portobello Road är kanske den längsta gatan någonsin, och marknaden sträckte sig längs hela gatan. Det såldes allt från gamla kameror, skivor, gamla fotbollsskor till grönsaker, frukt och mat från olika länder.
Precis i slutet av marknaden kom delen med secondhand-kläder! Det fanns så himla himla mycket kläder att en blev helt slut i huvudet.
Efter Notting Hill så åkte vi till andra sidan stan för att upptäcka Camden! Jag blev kär i Camden nästan direkt. Med alla ganska slitna hus, graffitimålningar, alternativa affärer, matmarknad och fina barer nästan överallt.
Här kunde en till exempel köpa helt färskpressad apelsinjuice i världens finaste marknadsstånd. Vi åt oss mätta på smakprover från matmarknaden och bestämde oss sedan för att promenera mot Primrose Hill alldeles i närheten.
Vi promenerade längs med kanalen.
Där detta fanns till exempel.
Och tillslut kom vi hit upp! Älskar verkligen Primrose Hill, gå hit om ni är i London!!
♥♥
Efter pausen uppe på kullen så tog vi buss tillbaka till vandrarhemmet, vilade, gjorde oss i ordning, bestämde oss för att åka mot Camden igen och åt sushi längs vägen på Kings Cross.
Så kom vi till Camden, drack cider i en gränd, träffade två boråsare, drack öl i en annan gränd, gick in på flera barer men kom ut igen ganska snabbt, tappade bort boråsarna, frågade en grupp snubbar om ett bra ställe att gå ut på och de visade oss till en klubb som enligt mig slår allt jag varit på tidigare! De spelade endast 60-tal och indie och vi dansade i flera timmar och åkte sedan buss i en timme till vår del av stan strax innan gryningen.
På söndagen bestämde vi oss för att kolla in Naturhistoriska museét som vi bodde granne med. Alltså verkligen granne, det låg på andra sidan gatan från vårt hostel. Jag var jättebakis trodde jag skulle gå under ett tag pga så mycket barn och ljud och ljus och folk.
Jag var mest pepp på att se dinosaurieavdelningen, men den var såklart stängd just den helgen när vi var där. Så då tog jag sikte på valavdelningen men kom aldrig dit, för när vi skulle äta lunch där inne så var min plånbok inte i tygpåsen och jag paniksprang tillbaka till vårt hostel, där plånboken lugnt låg väntandes på min säng. Sedan hade jag verkligen inte lust att köa in till museet igen, så köpte lemonad och huvudvärkstabletter och sov till Ida och Elin kom tillbaka.
På måndagen fotade jag ingenting, vilket var himla dumt eftersom att vi åkte till Brick Lane som är så fint, med en massa gatukonst och mycket secondhand-affärer. På tisdagen packade vi ihop våra saker, satt i hyde park i två timmar, åt fish & chips och åkte sedan mot flygplatsen. Det var den resan!
