Rubrik saknas.
I fredags klippte jag håret fast det syns knappt och idag har det snöat ute och jag är ungefär lika less som jag ser ut att vara på bilderna, samt ganska bitter. Utan någon anledning. Jag har i alla fall lov igen vilket är cirka det knäppaste, hade ju lov för drygt en vecka sedan senast!? Men alltså, klagar inte direkt.
Imorgon är det i alla fall valborg. Den ursprungliga planen var att bojkotta det helt och hållet pga kallt och grått och ingen var speciellt peppad på att göra något efter helgens bravader. Men nu börjar det vända.
Och detta är det tristaste himla blogginlägg jag någonsin skrivit.
lite materiell lycka
Jag köpte dessa i stockholm och är så kär i dem. Ska dansa i dem på studenten och sedan resten av sommaren. De är helt perfekta till båda kjol, klänning och byxor med eller utan strumpor i.
Om ni inte har tittat på Hejdå Patriarkatet på youtube så tycker jag att ni kan göra det pga peppig och asbra och fin! Titta här
Inga nazister på våra gator
I helgen hissade nazister hakkorsflaggan utanför stadshuset här i Luleå. Igår satte vi upp antinazistiska affischer varav flera var nedrivna idag och en mängd nazistiska klistermärken var i stället uppsatta runt om i stan, så ikväll satte vi upp fler affischer igen, och vi kommer inte ge oss förrän alla nazister är borta.
Att nynazism och rasism verkar ha fått ett så stort uppsving senaste tiden skrämmer mig så fruktansvärt mycket, efter händelserna i Kärrtorp, i Malmö, på skolväggarna i Stockholm, sverigedemokraternas propaganda-turné. Allt det gör mig livrädd, och förbannad. Jag vill ha ett Sverige där alla känner sig trygga och behandlas lika.
Alla.
Att det finns personer som inte håller med om det, som anser att vissa är mer värda än andra, att bara vissa människor ska få bo i Sverige, är helt jävla ofattbart för mig. Jag förstår verkligen inte hur någon överhuvudtaget kan tänka så.
Men det som nästan skrämmer mig mest är att dessa nazistiska och rasistiska grupper verkar ursäktas och ses förbi bland politiker och stundtals i medier. Att det inte tas på allvar.
Åsa Petersen skrev en bra text om detta här
I morgon ordnas det demonstration mot nazism här i Luleå. Klockan 17 vid Gula paviljongen. Alla som kan, kom dit!!
några dagar i stockholm
I onsdags åkte jag med min familj för att hälsa på farmor och farfar och fira att de fyllt åttio! På torsdagen tog jag pendeltåget till Uppsala för att hälsa på min vän Max som är en av de klokaste jag känner, samt asbra i allmänhet. Vi åt soppa och sen visade han mig staden, som mest troligt kommer vara min hemstad till hösten!!! Det var så himla fint och vårigt. Han visade vilka nationer som jag bör och inte bör hänga på, biografen som visar bäst filmer och bra matställen ( enligt honom då), sen satt vi i solen ett tag innan jag tillslut tog tåget tillbaka till farmor och farfar. På tåget föll jag nästan ihop av trötthet, eftersom att jag var helt toknervös på vägen dit och äntligen slappnade av.
I fredags åkte jag med min familj in till stan, och efter att de insett att de flesta affärer var stängda så övertalade jag dem om att gå på Fotografiska istället! Utställningen med Robert Franks svartvita bilder var min favorit, och helst bilden 4 am make love to me.
Efter någon timme på Fotografiska så gick vi över slussen och genom Gamla stan.
Vi gick såklart till kungsträdgården, och herregud så fint det var!!!! Kände mest för att slå upp ett tält under träden och bo där tills de blommat klart. Blev nästan gråtfärdig.
Efter mötet med körsbärsträden så skyndade vi oss hem till farmor och farfar, för vi skulle ut och äta allihop, plus min faster!
Här är min mamma på bild. Hon är bäst och jag vill ha hennes glasögon.
Jag åt en lammhistoria som var hur god som helst, med sparris, majs och annat gott till!
På lördagen åkte vi in till stan igen så jag passade på att fota träden i fint väder också! Förutom att beskåda träden så fyndade jag kläder på Emmaus och Beyond Retro och köpte väärldens finaste skor som jag ska dansa i så mycket i sommar.
Det var betydligt mer folk bland träden på lördagen. Kanske för att det var hur himla varmt och soligt som helst. Jag gick runt och var hur lycklig som helst över vetskapen om att detta kommer vara min närmsta grannstad till hösten. Eller hemstad. Vem vet. ÄLSKAR STOCKHOLM.
På eftermiddagen hängde vi i farmor och farfars pyttelilla trädgård och solade. Här är min lillebror, fullt koncentrerad på sin telefon.
Eftersom att jag är kanske världens mest rastlösa person så lämnade jag solandet och promenerade till parken en bit bort.
Dog totalt över hur vårigt och grönt allt var. Jag strövade omkring där ett tag innan jag gick tillbaka och åt påskmiddag. Så bra och fina dagar, längtar bara tills det blir lika varmt här hemma i norr.
Resten av dagarna i Rom
På lördagen hoppade vi på en buss, hoppade av bussen, hoppade på samma buss, hoppade av den igen och fick promenera tillbaka till punkten där vi var från början, och ingen hade någon aning om var vi skulle. Sedan träffade vi en äldre brittisk man med käpp, sommarkostym och världens torraste humor som visade oss vägen till tågstationen som vi skulle till. Därifrån åkte vi till Ostia Antica, som är en gammal romersk stad, ungefär som Pompeiji fast lite mindre och mindre välbevarad, men desto mindre sönderbesökt av turister. Och det var så fruktansvärt vackert. Vi promenerade omkring bland ruinerna, hittade tempel och målningar gömda bland träden, och det var sommarvärme ute. Min absoluta favoritdag i Rom.
Efter Ostia Antica tog vi tåget några stationer längre bort och kom ut till kusten. Där satt vi på stranden en stund och doppade fötterna i vattnet innan vi tog tåget tillbaka in till Rom.
På kvällen var jag och Elin ute en sväng, drack vin i portingångar, hittade ett torg fullt med vackra människor och jag försökte diskutera feminism med en person med mörkt lockigt hår och den skarpaste käklinjen jag sett. Det gick inte så bra, han trodde hela tiden att jag menade familj och inte feminism. Feminism visste han inte vad det var. Sen mötte vi ett par amerikanska tvillingbröder som lärde oss vikten i att betona dj-ljudet i början av jacket, och så bestämde vi att vi skulle ses just precis där om 10 år. Fast jag tror att jag var den enda som menade det på riktigt.
På söndagen så skulle vi upp till Roms kommunhus som också är konstmuseum. Vi letade efter statyn av Medusa. Tyvärr hade hon rest till Budapest, så vi kom ut därifrån rätt snabbt och gick upp på en terass där det såg ut lite såhär.
På måndagen hade vi en ledig dag så jag och Elin gick längs affärsgatan och sen till spanska trappan och åt glass för att vara jätteturistiga. En duva störtdök rakt över mitt huvud så att vingen nästan fastnade i mitt hår. Såhär såg det ut om tittade rakt fram från trappan. Älskar hur fina alla hus är.
Påväg hem till hotellet igen sent på eftermiddagen så passerade vi en av dessa, och jag har fortfarande inte klurat ut hur de gör.
Tisdag morgon promenerade vi till Villa Borghese, en gammal lantvilla i en gigantisk park, som numera är konstmuseum. Så där gick vi och tittade på konst och skulpturer i någon timme. Påvägen tillbaka in mot stan så gick vi igenom parken och förbi ett körsbärsträd! De absolut vackraste träden som finns ju.
Eller ja, jag är 95% säker på att det var ett körsbärsträd. Fint var det i alla fall.
Det var ju vår sista kväll i stan, så vi åt middag allihop tillsammans, sen gick jag, Elin och våra lärare för att äta efterrätt tillsammans på restaurangen där jag och Elin hängde halva fredagsnatten. Efter det fortsatte jag och Elin ensamma, vi köpte prosecco kvällen till ära och letade upp en tom gränd för att kunna öppna dem utan att störa någon.
"Kom ihåg att hålla för korken med tummen så att den inte flyger iväg!"
"Ja självklart!"
Två sekunder senare flög min kork in på någons bakgård.
Jag har inga mer bilder från kvällen, men vi gick omkring, träffade en kille som bott i sverige förut, drack negroni med tre fransmän från Paris som var i Rom för att leta inspiration till deras nästa filmprojekt. De trodde att jag var fotograf och såg så fruktansvärt franska ut med tjocka snedluggar, slitna kavajer och så kedjerökte de. De pratade mjukt och vackert och jag försökte förstå vad de sa, jag lyckades till viss del. Min cassez le patriarcat- tygpåse kommenterade de med "Ah oui, c'est un bonne ideé". Sen kindpussades vi hejdå efter ett tag och de gick hem för att sova, medan vi träffade en Adam Lundgren kopia som hette Marco. Han var snäll, så vi umgicks med honom resten av tiden, skålade för hans kompis som fyllde år och diskuterade allt möjligt.
Vi tyckte det var en asbra idé att ta med oss negroni-glasen hem, med motiveringen " sådana här behöver vi i våra framtida serviser", så sagt och gjort, de fick följa med hem, jag kramade Marco hejdå och sen gick vi hem. Så himla fin och bra sista kväll!
Så flög vi hem dagen efter och på arlanda mötte vi Oskar Linnros, jag stirrade på honom i en halv evighet innan jag kom på vem han var, och de som jobbade i säkerhetskontrollen tog nutellaburken som jag köpt till min bror på tax-freen. Slut på den resan!
En helg
I lördags följde jag med min familj till Gällivare och Dundret för att åka skidor. Min familj älskar skidor. Alltså nästan ohälsosamt mycket. Själv åker jag skidor ungefär en gång per år, efter att de försökt övertala mig om att följa med helg efter helg. Men det är faktiskt sjukt kul att åka skidor, bara det inte blir för mycket liksom.
Men vi hade i alla fall asfint väder och jag lyckades tvinga fram lite fräknar på min näsa, och ramlade inte en enda gång när jag åkte skidor! Vi stannade över natten och åkte halva dagen igår också, för att sedan åka de två, nästan tre timmarna hem och äta tårta för att pappa fyllde år.
Idag däremot har jag en mindre bra dag. Har gjort absolut ingenting och är pmsig, less och har social abstinens.
Imorgon däremot så ska jag kanske till Punkhuset, om jag vågar. Och på onsdag åker jag till stockholm!
Tjejklassen
Det jag minns mest från högstadiet är de ord jag aldrig yttrade. När jag satt i klassrummet och verkligen ville säga något högt, inför resten av klassen, men inte vågade för att jag visste att skratten och stönen kunde komma. De där iskalla skratten som hackade sig rakt in i en, och de trötta målbrottstrasiga stönen och suckarna som hördes nästan så fort man vågade säga någonting högt. Så jag satt tyst. Orden bankade mot min bröstkorg men jag lät dem inte komma ut, hur fel jag än tyckte att de andra hade, hur mycket jag än ville säga emot, hur gärna jag än ville inflika något.
Eller under idrotten, när jag gång på gång missade bollarna som de passade till mig, och de himlade med ögonen och suckade trött. Och jag kände mig så fruktansvärt värdelös, och arg på samma gång. Men jag sade aldrig något, jag knöt bara handen hårt i fickan, sprang vidare och mitt fjortonåriga jag tänkte ”Hoppas, hoppas att killarna inte kommer vara såhär i gymnasiet”.
Tillslut tog högstadiet äntligen slut, och jag grät inte på skolavslutningen i nian.
Så kom gymnasiet och i tidningen såg jag namnen på de personer som skulle gå i min klass. Inte en enda kille. Och först var jag besviken, för hur mycket jag än avskydde killarna i den gamla högstadieklassen, så ville jag ju lära känna nya, snälla killar.
Och vuxna personer i min närhet som fick veta att det bara skulle gå tjejer i min klass sade saker som ”Oj oj, du vet att det kan bli jobbigt Hanna, för tjejer i grupp är oftast väldigt elaka och ska hålla på och jämföra sig och alltid hitta någon att klanka ner på”
De hade så fel.
Såhär exakt två månader innan studenten så har jag insett att gymnasiet, och en klass med bara tjejer var det bästa som kunde hända mig. Jag har vågat börja ta plats, vågat prata högt och mycket i klassrummet, slutat avsky muntliga redovisningar och börjat tycka om mig själv på riktigt. Och det har smittat av sig i till alla andra sociala situationer också. Vi är öppna på ett helt annat sätt än vad jag tror att vi hade varit om det funnits killar i klassen. Vi pratar högt och öppet om saker som var så fruktansvärt tabubelagda i högstadiet.
Hur illa jag än tyckte om killarna i högstadiet så brydde jag mig omedvetet om deras blickar. Jag ville ju också bli sedd. Jag ville bli bekräftad, för att jag ända sedan jag varit liten har fått lära mig av samhället att det viktigaste är att bli bekräftad av killarna. Att gå i en klass med bara tjejer har hjälpt mig helt sjukt mycket med att komma ifrån den tanken. Äntligen, äntligen har jag börjat fatta på riktigt att jag duger precis som jag är, och jag behöver ingen killes bekräftelse för att veta det.
Och det är så jäkla skönt.
♀Systerskap för alltid ♀
The Grand Budapest Hotel
För prick en vecka sen så var jag på bio med Madde, Carro, Elin och Ida. Vi såg Wes Andersons The grand Budapest hotel. Herregud så bra den var! Älskade både färgerna ( allt är helt i pastell nästan), historien, karaktärerna, att världens minsta roller spelades av jättekända skådespelare, och klippningen. Så se den!
(Jag upptäckte print screen-funktionen idag på min dator haha)
Les cent aspects du charme féminin
I en liten bokhandel som mest liknade ett överbelamrat arbetsrum med högar av tidsskrifter, bokhyllor som nästan vällde över av gamla böcker och italienska diktsamlingar, och med en försynt affärsinnehavare som liknade Andy Warhol och satt gömd bakom en gigantisk mac-dator i ett hörn så hittade jag ett nummer av franska Vogue från 1921! Jag betalade nog lite för mycket pengar för den, men den är numera bland det finaste jag äger. Sidorna är fyllda med skisser över modehusens senaste kollektioner, bilder på vackra 20-tals donnor, intervjuer med modefolk och dansöser och artiklar med namn som " De hundra aspekterna av den kvinnliga charmen". Tycker den är helt magisk, och jag funderar mest på vem som en gång köpte den.
Fredag i Rom! ( förlåt om ni blir less på alla Rom-inlägg)
Fredag och vi promenerade först förbi två jättegamla antika tempel, sedan vidare till en kyrka och tillsist upp mot Palatinen där alla antika kejsare hade sina palats, och även Mussolini hade en festvilla som idag är museum. Hela kullen där Palatinen ligger var som en stor park/trädgård med ruiner här och där, och jättefint.
Det fanns citronträd!! Vill ha ett eget så mycket, så önskar mig ett i studentpresent.
Det slutade med att vi bestämde oss för att palla apelsiner, och Ida och Carro tog tag i det hela. En grupp italienska pensionärer kom och hejade på en stund också. När Carro väl fick ner apelsinen hurrade tanterna och farbrödern och skrattade säkert rätt mycket åt oss.
Så kom vi tillslut ner till Colosseum och ungefär samtidigt så blev det världens sommarväder, så jag och Elin tänkte att det skulle vara perfekt att dricka en fredagsöl vid Colosseum, så då gjorde vi det. Att gå runt inne i colosseum är ärligt talat lite överskattat, det duger utmärkt att bara titta på den (det?) från utsidan också!
På kvällen åt vi middag med lärarna igen (heh), på en pizzeria full med bullriga italienska familjer och kompisgäng, med hur många olika pizzor som helst, och det var dögott!! Själv åt jag en med zucchini och mozzarella, aah älskar både mozzarella och zucchini.
Jag och Elin tyckte det kändes som en väldigt dum idé att gå och lägga sig tidigt en fredagskväll i Rom, så vi köpte 25kronors vin, insåg att vi inte hade en vinöppnare, letade efter en sådan i en halv evighet tills vi hittade en som kostade mer än vinet. Sedan tog det en halv evighet till innan vi fick upp flaskan pga var sjukt svårt ju.
Här är Elin och vinet i en portingång som vi hängde i ett tag.
Sedan fick vi den briljanta idén att gå förbi restaurangen vi ätit på kvällen innan, bara för att se om servitören som tittade skulle känna igen oss. Det gjorde han. Han hette Salvatore och bjöd in oss i restaurangen och vi stannade där resten av kvällen.
Till slut stängde restaurangen, men vi stannade kvar med Salvatore och hans vän Matteo och pratade halva natten.
Heh.
Natten innehöll också hångel i ett restaurangkök, erövrandet av en flagga som vi fortfarande inte vet vad det står på, poserande vid ANTIFA-taggar, broar och statyer, och insikten om att bara få några timmars sömn. Typ världens roligaste kväll/natt.
Torsdag i Rom
Carro och Maria
Så blev det torsdag, och vi samlades som vanligt tidigt vid en av broarna över Tibern. Fast just den här morgonen var lärarna sena så vi fick vänta i kanske en halvtimme.
Under tiden vi väntade på våra lärare så passade jag, Elin och Elin på att gå ned under bron och se hur det såg ut, och sen passade jag också på att smygfota förbipasserande folk på bron.
Vi passerade sen en fruktmarknad.
Och de märkliga fontänerna på Piazza Navona! Vi skulle till Piazza di popolo, där det finns en kyrka med tre målningar av Caravaggio som vi tittade på. Dock rådde det fotoförbud (som jag inte kände för att bryta en gång till) och även talförbud där inne. Sen åt jag världens godaste potatispizza till lunch!!! Det låter inte gott alls, men var helt sjukt gott. Och efter lunchen åt vi asgod glass också! Åt glass cirka varje dag pga är ett måste i Italien ju.
Och så gick vi vidare, till Fontana di Trevi, där Elin kastade i en peng, som en bör göra. Efter Fontana di Trevi följde jag, Elin och Maria våra lärare till Quirnalen för att titta på en Frida Kahlo utställning! Det var kanske bland det bästa med hela veckan, älskar Frida Kahlo så mycket, hennes konst är helt fantastisk.
Sen tog torsdagen slut. Eller jag fotade inget mer i alla fall. På kvällen följde vi med lärarna och åt på en restaurang ( Vi var med lärarna i princip hela tiden pga de är så bäst och roliga att vara med), där en av servitörerna tittade så mycket mot mig att han höll på att tappa ett glas eller två i golvet när han stod och torkade dem.
Tisdag och onsdag i Rom
Efter att ha stigit upp 04.30 och först förflyttat oss till stockholm, och sedan vidare mot Rom, så var vi framme i Rom vid två-tiden på eftermiddagen. Och eftersom att vi råkar vara en kulturklass och våra lärare fullkomligt kulturgalna, så gick vi ut för att titta på sevärdheter nästan direkt.
Vi gick allra först till Piazza Navona, där det finns en fontän ritad av Bernini, och en stor barockkyrka där kraniumet av St Agnes bevaras. Sedan promenerade också förbi Pantheon, men det var så himla mycket folk, så det var inte så stor idé att ens försöka gå in.
Så blev det onsdag och vi skulle samlas klockan sju vid en av broarna vid floden. Vi bodde i området Trastevere, som är den gamla arbetarklassdelen, och herregud så fint det var. Fullt med trånga gränder, små torg, billiga restauranger och barer. Området ligger på andra sidan floden jämfört med Colosseum och cirka alla andra sevärdheter.
Vi skulle till Vatikanen, och gick iväg så tidigt för att undvika köer och folk, men det senare lyckades vi knappast med, för när vi väl kom dit visade det sig att påven skulle hålla audiens ute på Petersplatsen.
Såhär pepp var Elin på att se påven!
Mitt i allt väntande så började det regna, och hela Petersplatsen blev plötsligt till ett hav av färgglada paraplyer.
Och sen kom han äntligen! Åkandes i en liten vit golfbil, som tydligen kallas för the Popemobile. Han vinkade snällt till alla, och pussade barn på huvudena.
Sedan vandrade vi igenom hela Vatikanmuséet, vilket tog några timmar, och överallt fanns tak som det på bilden ovan. Och massor av skulpturer av olika slag, en del egyptiska, andra grekiska, men de flesta romerska. Jag hade ont i nacken på grund av allt taktittande i två dagar efteråt. Huvudmålet med muséet var att komma till sixtinska kapellet, men väl där hann vi bara just få syn på Michelangelos verk Gud ger Adam liv innan vi blev utslängda för att vi fotograferade.
Efter utslängningen, genom fel utgång dessutom, som ledde till att vi fick gå genom okända byggnader i en timme innan vi kom till utgången, medan resten av gruppen som inte blev uteskorterade snällt fick vänta på oss i en halv evighet, så gick vi in i Peterskyrkan. Vi tittade på själva kyrkan och målningarna och skulpturerna där inne, men också på drottning Kristinas grav osv, innan vi tog trapporna upp till taket på kyrkan. Det går att gå ända högst upp i den stora kupolen på taket, vilket jag försökte, men trappan var så himla himla smal, och det fanns inga fönster och tillslut började jag kallsvettas, så jag vände om, och drack kaffe nere på taket istället.
På kvällen gick vi och åt middag alla tillsammans på en fin och billig restaurang nära där vi bodde. Jag åt pasta med räkor och zucchini och det var rätt gott, men lite för snålt med räkor bara. Efter middagen stapplade vi hem av trötthet och somnade cirka direkt, efter att ha promenerat omkring i tolv timmar den dagen.
