Frances Ha

Efter att min vän Max tjatat på mig om att se filmen Frances Ha alldeles för länge, så såg jag den för några dagar sedan och blev smått kär!
Filmen handlar om 28åriga Frances som jobbar som dansare på ett danskompani i New York.

Hennes tillvaro är lite upp och ner, helst när hon gör slut med sin kille, får veta att hennes bästa vän vill flytta ifrån deras gemensamma lägenhet och får veta att de inte behöver henne så mycket på danskompaniet där hon jobbar. Frances är en helt fantastisk karaktär, på alla sätt och vis.Hon är lite excentrisk, gör precis som hon vill och är inte rädd för att göra bort sig Dessutom är filmen i svartvitt, och det är så himla vackert. Se den!

Mig äger ingen

 
I lördags gick jag på bio med mamma och såg Mig äger ingen. Snälla se den, för den är alldeles magisk och hjärtskärande på samma gång. Jag läste boken av Åsa Linderborg som filmen bygger på,  för något år sedan, och tyckte om den så otroligt mycket. Hennes berättelse är självbiografisk och skildrar hennes uppväxt med en frånvarande mamma och en alkoholiserad och ganska fattig pappa som alltid försöker göra sitt bästa.
Jag grät under stora delen av filmen, för att den påminner så mycket om min morfar och lite om min mammas uppväxt.
 
Min morfar dog när jag var sju år gammal, och även om jag inte har så många minnen kvar av honom så saknar jag honom mest hela tiden. Hans död var så himla onödig, för om han inte haft problem med alkoholen så skulle han ha överlevt den där hjärtinfarkten. Och det gör mig så arg, arg på honom för att han inte sökte hjälp, och arg över det faktum att alkoholmissbruk är så  accepterat här i norrbotten, och allra helst i tornedalen där han kom ifrån. Där är det nästan norm att alla äldre män dricker för mycket och för ofta och det är så tragiskt.

Before Sunrise

 
 
 
 
För några veckor sedan såg jag filmen Before Sunrise, och den kan vara en av de vackraste filmerna jag sett på länge. Den handlar om två främlingar som möts på ett tåg. Hon är på väg hem till Paris och han ska flyga till USA från Wien. De börjar prata och bestämmer sig för att spendera en kväll och en natt i Wien tillsammans. De går omkring i staden, möter människor, upptäcker gömda platser och diskuterar allt mellan himmel och jord, och deras diskussioner är helt underbara. Filmen är sådär hjärtskärande fin, men utan att bli klyschig, så se den!
 
 
 
 

The perks of being a wallflower.

Jag såg den här filmen för ett tag sedan och drabbades av totalt hjärtsnörp. Det kan vara en av de finaste filmerna någonsin. Frön början verkade den som vilken amerikansk high school film som helst, men den är så mycket mer, och så mycket djupare. Och skådespelarna är alldeles fantastiska. Nu vill jag bara läsa boken så snabbt som möjligt också.
 
- Why do I and everyone I love pick people who treat us like we're nothing? 
- We accept the love we think we deserve.

Fem filmer.

1. Control, om Ian Curtis och Joy Division.
2. Marie Antoinette, en av de absolut vackraste filmerna jag vet.
 
3. Whip it, med bästa bästa Ellen Page.
 
4. Stekta gröna tomater, en film jag blir så otroligt glad av att se, alltså sådär glad att man går omkring och ler för sig själv i timmar efteråt.
 
 5. Million dollar baby, Clinton Eastwood har regisserat den, och det gör nästan ont att se den för att den är så bra.
 

Extremt högt och otroligt nära.

'
Igår kväll såg jag Extremt högt och otroligt nära, och den var alldeles underbart vacker och fin, precis som boken. Jag var först jätterädd för att bli besviken på filmen eftersom att boken är en av mina absoluta favoriter, och böckerna brukar ju oftast vara mycket mycket bättre. Jag älskar verkligen historien med alla små bihandlingar och karaktärer och hur allt vävs ihop i slutet, så ni som har läst boken, se filmen också!
 
“Why do beautiful songs make you sad?' 'Because they aren't true.' 'Never?' 'Nothing is beautiful and true.” 
 
 

Les amours imaginaires

En av de finaste filmerna någonsin. Varenda scen är så fint gjord och den är så himla realistisk. Jag har sett J'ai tue ma mere förut och den var lika vacker den med, Xavier Dolan är en av de bästa regissörerna jag vet.

Filmtips- Freedom Writers











Jag har egentligen sett den här filmen flera gånger, men alltid missat mitten av den, men så igår så gick den på tv och jag såg hela. Det är nog en av mina absolut favoritfilmer, den berör mig jättemycket. Och Hilary Swank passar så himla himla bra i rollen, så om ni får chansen, se den!

500 days of summer.









Idag såg vi estet dans treornas slutprojekt, det var så otroligt vackert! Andra världskriget tema,gammal swing musik blandat med Pearl Harbour soundtrack och gammal fransk jazz, finare än så blir det inte. Jag önskar att jag var mer estetisk, att jag kunde dansa, sjunga elelr i alla fall spela något instrument. Jag spelade gitarr förut ett tag men det rann ut i sanden och nu när jag då och då plockar fram den igen så har jag så dåligt tålamod att jag oftast ger upp nästan direkt.
Ikväll ser jag finaste 500 days of summer och dricker thé medan kvällsolen mjukt lyser in genom vardagsrumsfönstret. Jag älskar verkligen den filmen, får så himla ont i hjärtat samtidigt som jag blir alldeles lyckorusig när jag ser den, den har allt.


I'm not complete.



Finaste filmen någonsin, så mycket mer behöver inte sägas. Förutom att Johnny Depp är hjärtskärande vacker som alltid.






New Girl.







Tittade på den nya serien New Girl nyss. Himmel vad Zoey Deschanel är bra, hon spelar i 500 days of summer också, en av de ( enligt mig då) bästa filmerna som finns. Serien verkar också bra, tänker verkligen se nästa vecka igen.

Ensemble, c'est tout.





Vill bara tipsa om en film jag såg igår, Tillsammans är man mindre ensam. Den är inte alls sådär knäpp som en del franska filmer kan vara, den är bara himla fin och  att de pratar franska gör den ännu bättre, älskar hur vackert franska låter. Egentligen gillar jag  franska filmer nästan mer än  typ amerikanska, för att de flesta amerikanska filmer följer samma mönster och ofta ser livet i filmerna så himla färgsprakande och glatt ut hela tiden, en bit ifrån verkligheten.
Men i franska filmer som den här känns det som att tempot är lugnare, bilderna är inte lika ljusa och gamourösa utan mer alldagliga, vilket nästan gör den ännu bättre. Dessutom är karaktärerna helt underbara, helst Paulette, den gamla damen.
Jag tror det är den franska filmen jag har sett flest gånger, läste till och med boken förra året. Så se den♥

The Runaways









Se den.

RSS 2.0