Idag är det fredag, lika med fyra timmars lunch. Så jag tog bussen hem i kylan, och ägnade timmarna bland annat åt att dricka té och läsa Darling River. Jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag älskar den boken eller inte gillar den alls, är dock bara halvvägs än så länge, så det kanske blir tydligare framöver. 

 

 

 

Jag har läst tre bra böcker på sistone, och alla tre är sådana där böcker som det är omöjligt att lägga ifrån sig när en väl har börjat läsa. Jag har legat vaken alldeles för länge på nätterna bara för att läsa ut dem. Inte för att de är sådär magiskt bra, eller ja Frukost på Tiffany's är ganska så magisk, men mest för att det är sådana där böcker en kommer in i direkt och de har så stor igenkänningsfaktor att en bara fortsätter läsa tills den plötsligt tar slut.

 

Hanna går sista året på gymnasiet och drömmer om att flytta någonstans, helst Paris. Jens är 24, nyseparerad och tänker att en sovmorgon då och då skulle vara världens bästa grej. Första gången de ses börjar de nästan bråka vid en bardisk, andra gången de ses slår de följe med varandra hem, och tredje gången de ses är i Hannas klassrum. Boken växlar mellan att beskriva händelserna ur Hannas perspektiv och ur Jens perspektiv, och även om det inte är en direkt "djup" bok så är den väldigt välskriven! 

 

Jag har inte sett filmen som är baserad på boken, men känner att jag verkligen måste göra det nu! New York,fyrtiotal. Boken är skriven ur den anonyme huvudpersonens perspektiv, om hans vänskap med Holly Golightly som bor i samma hyreshus på manhattan. Den anonyme berättaren är helt förundrad över Holly som inte verkar bry sig alls om vad andra tycker om henne. Hon tar hem olika män varje kväll och låter ingen bestämma över henne. Läs den! Inte bara för att det är en klassiker, utan för att historien är jättevackert skriven, och Hollys personlighet är helt underbar och lite tragisk på samma gång.

 

Alicia är sexton år, hon har mörkt hår i frisyrer en inte trodde fanns och är enligt henne själv, i det närmaste elektrisk. Hon tycker skolan är det mest onödiga och tråkiga som finns, och hoppar därför av, för varför ska man göra något som ändå känns åt helvete? Hon börjar jobba på ett café, tampas med att inte förlora sin bästa vän, och möter en person med lockigt hår och mörka ögon, som har mjölk i kaffet precis som hennes mormor. En skulle kunna säga att boken har två pararella handlingar, dels om vad Alicia bestämmer sig för att göra när hon hoppat av skolan, och dels relationen mellan henne och hennes mormor. Beskrivningen av deras relation gör nästan ont i en på grund av att den är så fin. Språket är egentligen relativt enkelt, men variationen mellan korta och längre meningar gör det mer nyanserat.

 

I morse vaknade jag och kände direkt att jag hade försovit mig, för att jag kände mig alldeles för utvilad, och vaknar ca aldrig innan alarmet ringer liksom. Det visade sig att när jag igår kväll satte telefonen på laddning, så satte jag bara i telefonen i laddaren, men inte laddaren i uttaget. Så himla typiskt mig att göra sådant. Så jag sjukanmälde mig från första lektionen eftersom att den redan börjat, satte på radion och åt frukost i lugn och ro istället.

För tillfället använder jag mina tallrikar mer som brickor, men tänker att jag borde bjuda några bra personer på middag så att jag får använda dem på riktigt någon gång.

 

Annars så har min onsdag varit bra, med fina klasskompisar,teater och studiecirkelmöte.