Ljusår bort.



Jag läser om hur Sandras kille har gjort slut och mitt hjärta briserar av smärta, för en människa som jag aldrig träffat men som det ändå verkligen känns som att jag känner, bara för att jag läser hennes blogg. Det gör så ont att läsa, dels för hennes skull och kanske lite för mig själv också, för att jag har levt 16 år på den här jorden och aldrig någonsin fått höra en pojke säga att jag är fin, och mena det på riktigt.
Vissa dagar gör det så himla ont att tänka på det, då känns det som att alla onda tankar bara hopar sig över mig och huvudet sprängs nästan på grund av dem. Tankar om att jag inte duger, att jag aldrig kommer att hitta någon, att ingen någonsin kommer att se på mig på det där speciella sättet. Och jag vill inte låta bitter, men ibland bara känns det så.
Det är oftast på kvällen de anfaller, när det känns som mest ensamt och ödsligt och nattens skuggor tornar upp sig över sängen, då är tankarna där.
Andra dagar går det bra, helst sådana dagar när man bara vill fuldansa av lycka utan att egentligen veta varför eller när man är med vännerna och mår bra, när man vill bara le och le och visa hela världen hur bra man mår.
Då känns allt det onda så långt borta, som ljusår bort.

Jag är en mästare på att vara olyckligt kär. Sådär helvetes kär i någon som man vet redan från början att man aldrig kommer att få. Då när man går där i skolans långa korridorer eller i matsalen och plötsligt möter honom. Då kan man plötsligt inte andas och hela världen verkar försvinna ut i tomma intet. Och på samma gång är det som att han för varje gång stampar lite till på ens hjärta, plattar till det lite till. Men just där och då är man lycklig och man kan leva på mötet resten av dagen.
Just där och då känns det inte så viktigt att han inte vet vad jag heter i efternamn eller i vilken klass jag går. Det enda som då spelar roll är att han såg mig. Det går ett tag, sedan börjar man sakta ge upp. Då, på kvällen framför sin egen spegelbild försöker man intala sig själv att sluta. Sluta titta efter honom i korridorerna, sluta bry sig om man möter honom. Sluta tänka ut vad man skulle kunna säga till honom om man fick chansen. Man står där i det fulaste 60 watts ljuset och försöker övertala sig själv att sluta känna, tänka att han ändå är ljusår bort och att jag aldrig kommer hinna i kapp.

Kommentarer
Postat av: anonym jävel

skönt att jag inte är den ända med dom där tankarna. Känner igen mig TOTALT! Tror dock inte att vi kommer hamna upp som ensamma tanter. Vi får vänta och se:)

2012-06-05 @ 22:17:15
Postat av: elina

åh hanna <3 puss älskar dig

2012-06-05 @ 22:58:17
URL: http://elinabergstroem.blogg.se/
Postat av: Elin O

Åh Hanna, nu när du delar med dig så fint så kan jag väl också dela lite. Jag har väl i mina 17,5 år varit involverad i fem olika slags "förhållanden" (inga ihopgrejer utan bara ja.. du fattar.) och alla dessa har väl fått mitt hjärta att slå mer eller mindre extra hårt och ett av några av dem har slitit det i tusen bitar. Två av dessa har bara varit för att slippa vara ensam, för att slippa sova ensammen och för att slippa vara oskuld och det är väl ingenting jag ångrar för att ångra är ju bara jobbigt i magen. Men det har varit onödigt, för visst har det varit bra för stunden, bra och enkelt och har inte gjort vidare ont sedan. De som i efterhand har varit värt att gå igenom, som har varit värt att spendera lördagar och sms på har varit dem som har förstört mitt hjärta totalt. Som har fått mig att gråta och fått mig att känna att livet är slut utan denna person. Och dessa har inte ens varit "riktiga" förhållanden, det har väl varit allt utom just ihop, det har varit att man får höra att man är fin, man har fått skaka hand med föräldrar och sova över och fått sitta på ungomdsmottagningen. Men sedan när det kommer till det där "vi", att vara tillsammans, att säga rakt ut vad man känner. Då har det bara tagit slut. Jävla svin killar är. Gud vad jag har varit förbannad och jag blir det fortfarande. För att vi tjejer är så modiga och för att vi vill vara galet och okontrollerbart kära och vi kan till och med vara så dumma att vi offrar våra kroppar och struntar i något som helst skydd vid sex och blir gravida (det har ej hänt mig men det händer ju jättemånga). Så även om det känns töntigt och fånigt att ditt hjärta ska gå sönder för någon du inte ens pratat med så lovar jag, en dag kommer du tänka tillbaka på det som något fint. För det är det. Bara inte just nu när det gör så ont. Och du kommer få höra att du är fin, för det är du! Och även om man har varit med killar och blivit dumpad så finns känslorna kvar vid att man aldrig kommer hitta någon, för när man trodde man hade det så var jag inte rätt. Det är lätt att glömma att det finns en annan som kanske inte alls tänker samma sak eller känner samma. Men våga vara olyckligt kär! Våga erkänna för dig själv att det inte gör något om ditt hjärta slår 500 slag i minuten för någon du inte känner. Och trots att våra situationer är väldigt olika vid 16år så är ändå mycket så lika. Nu har jag ju dock hittat en, den sjätte av dem. Som är den bästa i världen!

Kram! :) ps. du skriver så himla bra!!

2012-06-05 @ 23:03:34
URL: http://sjutton.devote.se

Kommentera inlägget hä:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din epost: (publiceras ej)

Ifall du har en blogg:

Plats för fina skriverier:

Trackback
RSS 2.0