Hej jag heter Hanna och är feminist, men nej jag hatar inte män.

Jag är feminist. I sjuan läste jag bok efter bok om feminism och sade ifrån så fort jag tyckte att något var fel. Sedan höll jag ett tal om feminism och blev utskrattad av nästan halva klassen. Då slutade jag våga säga ifrån och höll istället frustrationen inom mig, för även om jag tyckte att de andra hade fel så var jag alldeles för rädd för att bli ensam och utanför.

 

 Men jag klarar det inte längre. Jag klarar inte att hålla frustrationen inom mig när jag ser hur skevt dagens samhälle är, hur mycket patriarkatet begränsar oss människor, både kvinnor och män.

 

Det som gör mig mest rädd är att människor på fullt allvar kan sitta och säga att Sverige är ett jämställt land.

 Snälla, se er omkring. Män och kvinnor har inte lika lön för lika arbete. I media framstår kvinnor som objekt, som någonting som finns där till männens njutning. I och med detta så skapas sjuka skönhetsideal som påverkar ALLA. Ingen kan komma och säga att de inte påverkas av skillnaderna mellan könen, det är bara det att de här idealen och de här tankesätten är så vanligt förekommande att det är svårt att se dem, svårt att inse hur fel de är för att vi är så vana vid dem.

 

Som feminist kan man få hör att man hatar män, att man fått för lite kuk, att man är en bitterfitta när man inte skrattar åt ”Vadå, kvinnors plats är ju i köket” skämten eller att man ska sluta söka problem, att det har gått för långt. JAG ORKAR INTE LÄNGRE. Feminism handlar inte om att hata män, det handlar om att försöka förändra det patriarkala samhället, att få bort den ständiga vardagssexism som är så pass vanlig att många inte ens märker den. Jag är så leds på att behöva vara rädd när jag går hem på kvällen, jag är leds på att blickar riktas mot min kropp istället för att se mig i ögonen, jag är leds på få höra att jag borde vara på ett visst sätt, leds på att varje dag omges av sjuka skönhetsideal, trött på ett samhälle där man säger till döttrar att ”Ska du verkligen ha på dig det där? Det kan verka provocerande för vissa män” istället för att tala om för söner att det är fel att våldta, att en kvinnas kropp är bara hennes kropp och ingenting någon annan har rätt till.

 

Jag vill hjälpa till att förändra det här samhället. Jag vill hjälpa människor att få upp ögonen för skillnader mellan könen och hur mycket patriarkatet påverkar oss. Jag vill leva i ett samhälle där människor bemöts lika, oberoende av kön, ursprung, sexuell läggning eller liknande. Jag vill leva i ett samhälle där alla kan känna sig trygga och accepterade.

 

Det här kanske inte är världens mest genomtänkta text, långt ifrån, men var bara tvungen att skriva någonting innan ilskan och frustrationen hotade att äta upp mig inifrån.


Kommentarer
Postat av: denise

<3

2013-10-16 @ 23:36:59
Postat av: Jennie

Så bra inlägg! Jag håller med om allt!

2013-10-17 @ 11:15:14
URL: http://ineedyoutoneedmeback.devote.se
Postat av: Mirjam

Åh hanna, håll inte tillbaka frustrationen, stå på dig, för du kämpar för en världsviktig sak!

2013-10-18 @ 19:03:28
URL: http://kortochgott.devote.se

Kommentera inlägget hä:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din epost: (publiceras ej)

Ifall du har en blogg:

Plats för fina skriverier:

Trackback
RSS 2.0