Den 13 juni steg jag och min familj på flygplanet som skulle ta oss till Usa och först San Francisco, en av mina absolut favoritstäder. Det är backar var man än går, man hör spårvagnarnas klockor över hela staden och i Chinatown tror man att man är någonstans i Kina. Det är just det som är det bästa med staden, att olika kvarter kan skilja sig så mycket från varandra och ändå passa så himla bra i samma stad. Tar man ett steg utanför Chinatown så hamnar man i Italien och om man längtar efter något annorlunda är det bara att bege sig till Height Ashbury, hippiekvarteren där gatorna kantas av små udda bokhandlar där killen i kassan har leopard tights och en rosa stickad tröja på sig, mysiga fik och massor av vintage och secondhand affärer.

På gatan där vi bodde åkte det förbi killar på longboards mest hela tiden och där fanns det bästa cafeét med jordglobar och udda koppar, och vid busshållsplatsen stod den hemlösa mannen som alltid var lika glad när man gick förbi och som alltid hälsade.

Varje hus ser ut som ett eget lite slott med tinnar och torn i olika färger, turkosa, puderrosa, vita, gröna, ja alla färger man kan föreställa sig.

Det allra allra bästa och mest fascinerande med staden är ändå att den är så accepterande. Alla får vara den man vill vara och ingen bryr sig om två killar eller två tjejer kysser varandra mitt på gatan.