Del två.

I brist på munkar att fotografera oss med så fann vi Michelangelo. Vi dog fullständigt och prästerna bara skrattade åt oss. När han berättade vad han hette så brast flera ut i "Michelangelo, men så svara då". Så nu när jag hör den låten är det han som snurrar runt i mitt huvud. 







Bland fina bilar, smala gränder, gamla hus, stora ängar, vallmoblommor och olivträd, där skulle jag vilja bo.

förlåt för alla kommentarer, måste ju verka SÅ läskig men måste bara få utlopp för mina överraskade känslor nu alltså. min vän Adina var också i Assisi, med dig. och jag såg dig på en bild i hennes kamera och sa: vilka fina kläder hon hade!



alltså detta är nästan läskigt. vi delar samma klädstil, boksmak, sinne för goda frukostar(haha) och vad det verkar som - tusen saker till. blev så himla överraskad och bara... wow!