När andra runt omkring mig pratar om att de önskar att tiden gick snabbare, att det var vi som tog studenten i år, att det var vi som skulle skicka in ansökningar till olika universitet så känner jag mest bara, nej.  Vilket är underligt i sig, eftersom att det var jag som för någon månad sedan sade samma sak.

Men just nu känns allting bara så bra, som att allt äntligen äntligen fallit på plats och jag vill bara stanna kvar i den känslan så länge som möjligt. Kanske har det med februarisolens dansande strålar att göra.

Dagarna och veckorna bara snurrar på, med sovmorgonsfrukostar, skratt med mina bästa personer, nya bekantskaper, måndagskonserter, halkiga promenader och fikor.

 

Och på fredag åker jag till stockholm och mitt älskade södermalm.