Lys upp mig som en stjärna.
När man känner så mycket så att man blir rädd och backar. När huvudet bara skriker "stopp", för att man inte hinner med. När man gör ett val som borde kännas rätt, men allt blir bara värre och man går med gråten i halsen och ångesten rivandes i bröstet i flera dagar. Ett uteblivet hej skär som knivar i magen och plötsligt känns matsalen som ett stort svart hål. Vissa skivor går inte att lyssna på längre, för att de påminner om allt som gick så snett.
Och man ångrar och ångrar och vill försöka reparera men förstår att det kanske är försent.
Kommentarer
Postat av: Beata
<3
Trackback
