Jag har svårt att öppna mig för nya personer. Jag känner mig aldrig så osäker som när jag träffar nya människor. För att jag är så rädd för hur de ska uppfatta mig, så jag börjar tänka på allt jag gör, hur jag säger saker, vad jag säger. Till slut slutar det oftast med att jag inte säger någonting alls, för att jag är så rädd för vad de ska tänka om mig. 

Men i vissa lägen är jag precis tvärtom, då ger jag mitt hjärta rakt ut, utan att tänka på konsekvenserna. Jag berättar saker ur mitt allra innersta, tänker att "nej men honom kan jag lita på, han skulle aldrig skada mig", och alla sådana gånger har det slutat i katastrof.

Tårar och trasigt hjärta.

Och varje gång har jag tänkt att "Nej jag måste sluta med det här, måste sluta tänka det bästa om alla".

Men det är ju omöjligt.

Jag vill tro det bästa om alla, trots att det ofta slutar på samma sätt.

Kanske beror det på min självkänsla, att så fort någon ger mig uppmärksamhet så faller jag direkt för att det får mig att känna att jag duger.

Men jag har bestämt mig, det får inte bli så igen, för det är inte värt det. Då är jag hellre ensam. Jag vill bara göra saker och vara med personer som får mig att må bra. Det är mitt mål nu.