Sånt som händer:

- Tappar telefonen i toan... igen. Och den stendog, direkt. Gör mig inte så mycket egentligen, förutom faktumet att det var 4000 kr i sjön och att alla bilder är borta förevigt. 

 

- Var på finmiddag på nation med Simpan i fredags. Världens bästa koncept, en får goda och vällagade rätter för under hundralappen. Var en perfekt fredagsdejt och sen drack vi öl med Alice och Lovisa

 

- Läser Det andra könet av Simone de Beauvoir till varje seminarium och känns lite som att Simone är en väldigt nära vän nu. Tänker på hennes skrivande varje dag, vilket också är skitjobbigt pågrund av att alla hennes texter är så jävla sorgliga. Och jag har så svårt att hålla distans till saker, så blir lätt jättenere av att läsa...

 

-... Därför har jag ägnat mig åt jättemycket broderi den här veckan! Har broderat på ett örngott och håller på med ett till nu! Världens mysigaste hobby verkligen.

 

 

- JAG HAR BOKAT TID TILL KURATOR. äntligen. 

 

- Jag är med och arrangerar Genusgasquen i vår! Så kul att vara engagerad i någonting nu under våren

 

- Jag och Simpan har bokat biljetter till Luleå under påsken! Ska visa honom stan ( och visa honom för staden), hänga med mina föräldrar och sedan ensamma i ett par dagar när de åker till fjällen. Så himla mysigt. 

 

Sånt som är fint just nu:

 

- Hälsade på Amanda och Filip i stockholm förra veckan! Så glad för att de bor nära nu

 

- Lämnade in min b-uppsats och fick idag  tillbaka den med högsta betyg!!!

 

- FICK EN PLATS PÅ GENUS C!!!

 

Det enda dåliga är att min kropp hanterar allt detta med att bli superförkyld. Att vara förkyld med en spetumpiercing är faktiskt fruktansvärt irriterande, kliar så himla mycket så jag mest går runt och nyser högt hela tiden pga har aldrig fattat grejen med att kväva nysningar. Men jag läser Det andra könet under värmefilten i soffan och tittar på Grace & Frankie och har det rätt fint ändå!

 

Mina mål för 2016:

- Ta tag i mitt mående och gå till en kurator/psykolog/ terapeut innan januari är slut, har insett att det inte är rimligt att fortsätta må som jag mår

 

- Sluta prokrastinera så mycket

 

- Våga lita mer på personer i min närhet

 

- Hångla massor, alltså verkligen jättemycket

 

- Börja träna igen, inte för att bli supertränad, inte pga vikt utan bara för att stärka min kropp lite, så att mina armar inte håller på att gå av efter att ha burit två köksstolar

 

- Våga göra mer, träffa nya människor, göra saker ensam osv 

 

- Skaffa nytt extrajobb

 

-  Börja inse att jag är fantastisk och klarar så mycket mer än jag tror 

 

Typiskt bra sätt att börja en måndag på:

Vakna jättetidigt med honom,äta frukost tillsammans alldeles sömndruckna och hans mustasch står åt alla håll (det gulligaste jag vet), hångla alldeles för kort tid i hissen, säga hejdå till honom och se honom cykla iväg i regnet, ta bussen hem till mig, krypa ner i min säng, titta på Twin Peaks och veta att jag är ledig precis hela dagen. Önskar att alla måndagar var såhär. 

 Mamma i telefon igår: "Hanna, tänk på ditt liv förra hösten, vad gjorde du då?"

Jag: " Väldigt lite, eller jobbade och var mest hemma, vadådå?"

Mamma: "Jämför det med ditt liv nu, du pluggar mycket, umgås med vänner väldigt ofta, bor ihop med vänner, jobbar och träffar Simon. Det är inte så konstigt att du mår dåligt just nu, minns du senast du kände att en vecka var tråkig, att du inte hade någonting planerat förutom skolan? Eller när hade du tid att läsa en bok senast?"

Jag: "Nej, jag har inte läst en hel bok sedan i julas"

Mamma: " Nä men dåså. Lova mig att inte planera i någonting i helgen, förutom din fest. Följ inte med dina vänner ut på nation, boka inte upp dig, jobba inte. Var hemma och ha tråkigt, ta en promenad eller två, köp en ny bok, unna dig någonting fint. Gör så under nästa vecka också. Det kommer bli bra"

 

Så det är min plan nu, unna mig att ha tråkigt, läsa en bra bok, hinna ikapp mig själv och hoppas att trycket över bröstkorgen lättar. 

 

 

Det är ingen som pratar om hur fruktansvärt läskigt det är att bli kär i någon. Det är ingen som pratar om de dagarna en tvekar så mycket att en inte kan andas i takt, för att allt känns så överväldigande. Att vara kär är det läskigaste jag varit med om. Men jag tänker att jag måste låta det vara såhär, jag har aldrig varit annat än olyckligt kär tidigare, jag har en så himla skev bild av vad kärlek är, och blir stressad av hur stort någonting kan kännas. Jag måste bara komma ihåg att andas. Ut och in. För han är fantastisk och jag vill inte vara med någon annan, och det är det viktiga. 

Skriver tenta nu igen. Faktiskt skriver den för en gångs skull. Knattrar ner hundratals ord om cyborgs och operativsystem och heteronormativitet och sexualiteter och använder mig av frågor såsom "var börjar och slutar sex? Vad är sex? Vad är en kropp? Kan en ha sex utan att ha en kropp? Är vi alla cyborgs på ett eller annat vis? Finns det potential till subversitet inom heterosexualiteten?" Ibland hittar jag rätt tanke direkt, oftast inte. Älskar och hatar detta så mycket, det finns liksom ingen början och inget slut vilket gör mig så himla vilsen ibland, samtidigt som jag fascineras.

 

Och imorgon fyller jag tjugo. Tänker fira med nationsfrukost, ännu mer tentaskrivande, pajätande, bubbeldrickande och hångel, såklart. 

Just nu: Är superirriterad på de flesta, framförallt min ena roomie ( som jag älskar egentligen) för att hon storstädat lägenheten utan oss två andra och därför städat bort massor av våra saker som jag ej kan hitta längre, typ en ring jag fick av mormor, en massa saker i köket och dessutom tar hon aktivt livet av våra krukväxter genom att sätta ut dem i minusgraderna på balkongen. Så jag gömmer mig i mitt rum och vill mest bara skeda med Simon, men han är superstressad över plugg så jag skedar min dator istället.

Den här mustaschprydda landskapsarkitektstudenten jag träffat flera dagar i veckan de senaste sex kanske sju veckorna och haft så himla roligt med, och råkat bli aningen förälskad i dessutom, frågade inatt "när vill du bli min flickvän då?" och jag svarade "närsomhelst" varpå han sa " typ nu?" och jag svarade med att hångla upp honom lite till och gråta en tår eller två pga tycker om honom så himla mycket och är så förvånad över att han tycker om mig lika mycket. 

Hur jag hanterar tentapaniken:

- Ignorerar faktumet att tentan överhuvudtaget existerar och ligger apatisk i sängen några timmar istället

- Försöker skriva, skriver 29 ord och varav 15 är svordomar.

- Ger upp totalt, tänker att jag är så jävla dum som någonsin trott att jag skulle klara en B-kurs så tidigt. 

- Blir arg och envis, äter russin i rasande takt och lyckas skriva ner rätt vettiga saker

- Hetsgråter och ringer till mamma som tröstar och säger åt mig att inte ha så höga krav, att jag borde pausa några timmar och göra något roligt.

- Gör något roligt i ett par timmar  (typ äter raggmunkar, spelar sällskapsspel och hånglar med en favoritperson. Mycket bra knep för att inte tänka på tentan)

- Repeat. 

Hejhej! Har ganska medvetet hållit mig härifrån ungefär hela våren. Eller medvetet och medvetet. Ibland har jag fått världens sug efter att göra ett inlägg eller två men sen har det mest känts som att försöka cykla uppför slottsbacken i Uppsala, det vill säga omöjligt. Får liksom lite prestationsångest på en gång o tänkt att " åh nej, jag vet egentligen inte vad jag vill skriva, förmodligen ingenting vettigt och så måste jag ha någon fin bild till men jag vet inte var laddaren till kameran tagit vägen och mitt rum är kaos och det är dåligt ljus och nä jag väntar nog med det här ändå" 

 

Men jag har klarat min första vår i Uppsala!! Jag har firat valborg i Uppsala med allt vad det innebär, ( extremt mycket vin, dans, parkhäng, dödsbakis på champagnefrukosten, livets förkylning som höll i sig i två månader osv) kommit ännu närmare mina fantastiska kursare och flyttat ihop med två av dem, Elin och Louise, i en fyra i Flogsta och det är verkligen så kul! Annars så har jag jobbat i hemtjänsten nu under sommaren och fått umgås med helt fantastiska dementa åldringar som ibland minns en i en vecka och ibland glömmer bort en efter tio minuter. Jag har hunnit vara i stockholm några svängar, i london med min familj och min ena kusin i några dagar, hemma i Luleå i början på juni och nu i två veckor nästan. Har även druckit öl på nationerna, dansat lite för många tisdagar på Snerkan, ägnat mig åt planlöst hångel med okända vackra personer, blivit orimligt pepp på att brodera korsstygn ( ska köpa material så fort nästa lön kommer) och insett att Uppsala är en stad jag verkligen älskar och vantrivs i samtidigt, vilket är svårt ibland när lulelängtan blir för stark. Min cykel blev stulen dessutom. Men det är rätt fint ändå. Imorgon far jag tillbaka till Uppsala från Luleå och på torsdag beger jag mig till göteborg och Way out West!! Kommer bli amazing. Och i höst ska jag läsa Genus B och Meänkieli ( tornedalsfinska)!

 

Over and out.